Har precis kommit hem från stallet efter att ha nattat hästarna. Skrittade ut en lite längre bit än vanligt idag i det gråa, duggiga vädret. Fysatan va underbart det var ändå, skritt är Claudias absolut svåraste gångart. Hon har jättelätt för att bli spänd i både kroppen och i steget vilket gör att hon "spatserar" väldigt lätt, och detta är speciellt utomhus. Men idag var hon helt underbar! Jättemjuk och fin i munnen, hur lugn som helst, vilade ordentligt på steget och var jättelyhörd, väldigt ovanligt för att vara Claudia på promenad utomhus alltså. Det kanske finns hopp för den gamla märren ändå, eller så hade hon bara en bra dag ;)


Naturligtvis en skrittbild på oss, från i våras.