Min allra största rädsla, det är att mina hästar skulle skada sig allvarligt, i det här fallet Claudia.. Nu har hon ju ioförsig stått senskadad under större delen av 2010 men det är ju ingenting mot om jag skulle hitta henne i hagen med ett brutet ben eller ett äckligt extremt stort och djupt sår. Jag är dessutom livrädd för att hon skulle fastna med näsborren i karbinhaken som vattenhinken sitter fast i, anledningen till att jag sätter den bakochfram = slät sida där inget kan fastna. Man har ju sett skräckexempel på de som fastnat och slitit bort i princip halva mulen, usch, skulle sakna hennes stora rosa mule. Jag är nog egentligen rädd för alla skador, minsta lilla reva så går jag typ i taket .. haha. 
Annars är jag inte rädd för så mycket, det skulle väl isåfall vara om jag ramlade av och skadade mig så allvarligt att jag blev förlamad och aldrig mer skulle kunna rida ... och om Claudia skulle dö eller bli tvungen att avlivas, nej fy ... otänkbart, jag blir tårögd bara av att tänka på att förlora min allra bästa vän.

Vilka är era största rädslor inom hästsporten?

Hittade inga extrema grejer just nu, men såhär kan det se ut om näsborren fastnar i en karbinhake.

Bild lånad från http://steffiieeriksson.blogg.se/.

Usch, stackars hästen på bilden :(

Skador är såå läskiga. Jag jobbade i ett westernstall en period, och de hade även in och tillridning, och en kund kom med en häst som rymde det första den gjorde när den kom ur transporten. Han rymde och hoppade genom tre hagar, och den fjärde gången han hoppade över tråden så var det till en plätt de ringat in staketmaterial med, alltså ingen hage. Och staketet var högre just därför, och hästen snubblade och trasslade in sig i tråden och gick omkull, och landade och spetsade sig med en staketstolpe, den gick in vid bringan och ut bakom bogbladet. Den fick sitta tills veterinären kom och tog loss allt, sydde och satte dränage. I två månader satt dränaget kvar medan musklerna läkte ihop, hästen hade jättetur och idag är han fullt frisk och avsevärt lugnare och lydigare, men vi blev ju superskraja när det hände, USCH!!

Det är bara en av många äckliga, otäcka skador jag sett och upplevt.. majoriteten har dock varit såna som man kunnat få att läka som tur är.

Inom hästar skulle det absolut vara att förlora min häst Nora.. bara tanken på det får mig att må illa.

Om man ska inom hästsporten och ridning. Så har jag nog upplevt min rädsla, nästan. Att förlora en närstående. Min mamma! Jag har aldrig varit så rädd som när Nora och mamma gick omkull och min mamma rörde inte på sig på flera minuter, inte en min, inte ett ljud. säkert 2-3 min låg hon stilla. Hon hon reser sig upp och minns ingenting, minnet är helt borta. hon vet inte vart hem är, hon vet inte var hon är, hon vet var hon bor, hon vet inte vad som har hänt. Och att höra doktorn säga ; Hade du inte haft hjälm hade du inte legat här nu.



Där har du min största rädsla. Aldrig vill jag uppleva det igen.

Jag förlorade tre hästar på mindre än ett år... kommer aldrig riktigt bli densamma igen...

En senskada och två med brutna ben...

I juni 2010 hittade vi min häst död i hagen. Jag hade bara haft honom i 4 månader, hade höga mål med honom då han var klar för sm och vi fick köpa honom billigare då dom vill ha ett bra hem istaället för pengar. I November blev jag riktigt sjuk i hjärninflamation, och de berodde nog stor del på att jag gick och bar på all skit inom mig för jag kan fortfarande inte släppa min prins. Även om jag har ny häst nu känns de inte som att hon ska kunna ersätta honom, men de får jag väl se.

Han var så speciell med superbra kroppsspråk så ibland kunde man stå och prata med honom och han svara typ haha:)Han hade nerv och han var en utmaning och dagarna innan han dog började allt falla på plats han var lungn opch lysnade på mig. <3

Herregud, jag började nästan gråta när jag såg bilden!

Jag har inga direkta jätte rädslor när det gäller hästarna, jag är tyvärr rätt härdad efter alla år med min ena häst.

Men eftersom jag varit så nära att skada mig själv riktigt rejält så är nog det som är min största rädsla.. fast jag tänker nog rätt mycket på säkerhet till vardags och det är inget jag går och oroar mig för sas.

Jag får ångest så fort jag hittar minsta lilla på min häst. Har fått ta bort 2 egna 2 ponnysar som jag hjälpte till med på 1 år. Min ponny hade kissingspine som han hade ont av, Min nya häst hade jag i 7 månader när man hitta en cysta i hoven och hon lyckas bli av sparkad griffelbenet. De två ponnysarna dog ena mitt i hoppträningen över att något brast i magen på den och den andra hittade man fullt med pålagring. Så fort jag hittar minsta lilla sak nu så får jag panik. Min största fasa är att det ska hända något med min nya häst spelar ingen roll för allt kan vara något i mina ögon. snacka att man blir knäpp av att råka ut för konstiga saker hela tiden.

usch.. på ridskolan där jag jobbade var de en häst som fastnade med mulen i hålet där man häller in fodret, och inte förens flera veckor senare så upptäckte dom att han brutit käken, stackarn!

Jag håler med dig när det gäller att vara rädd om hästen. Jag är super rädd för att mina hästar skulle skadaa sig allvarligt:(

Jag fick ta bort min ponny för några år sen. Det var min största rädsla innan det hände och när det väl hände var jag förkrossad. Hon var min bästa vän och jag saknar henne och sörjer fortfarande fast att det snart är fyra år sen.

Min stösta rädsla är nog att min häst ska dö ifrån mej med tenke på hans skador i livet och hans ålder, har haft honom i 14 år!

Hittade en häst en morgon som setat fast i karbinhaken utanför boxen, alltså hade hästen huvudet utanför boxen fast i haken. Det var en otroligt stressad häst i vanliga fall, men han stog där och väntade. Stackarn :(

Jag rider Ture nu (han på bilden) det var riktigt hemskt och veta vad som hade hänt och hur hemskt det såg ut. ingen vill ju vara med om det!! :/



Bra blogg.

Det värsta som har hänt mig under "mina hästår" var när vårt sto fick sin tunga av biten.

Det var nämligen så att hon älskade stå och slicka på gallret till de andra boxen och där stod de en väldig versig valack och han bestämde sig för att ge sig på henne helt enkelt.

Så senare på kvällen när vi kom ut till stallet så undrade vi varför hon var så röd om mulen och näsborrarna,vi trodde att hon hade stått och slickat på färgen. Men vi såg sen att de droppade ganska mkt blod och att hon var hängig

Men de visade sig sen att en del av tungan var borta.



Så de blev inte mkt till ridning den kvällen.

Åh fyfan vad läskigt och dom skulle fastna. Jag skulle vara livrädd för att min häst ska bli skuren i underlivet om den stod ute på natten, eller när som helst för den delen också!

Jag är oxå rädd för att förlora en häst. Jag hade en häst som bara var 6 år. Jag förlorade henne för lite mer än ett år sen när hon sprang på en pinne i hagen och sprättade upp hela magen. Veterinären hann inte komma förrän hon redan var död men det hade inte gått att rädda henne ändå. Saknar henne jättemycket...

Jag har ingen egen häst just nu men jag har en sköthäst som jag höll på att förlora oxå. Men det var inte för att hon hade någon allvarlig skada eller så utan det var att hon inte ridits och så som hon egentligen ska. Hon står på ridskolan här där jag bor fast hon är bara unghäst så hon går inga lektioner men sen bestämde sig ägarna för att behålla henne på ridskolan och då blev ju jag helt överlycklig! :D Men nu säger ridläraren att hon ska sluta ta hand om henne! Bara skita i henne! Det är helt sjukt...Gillar egentligen inte ridläraren men det finns inget annat stall i närheten så då måste man stå ut...

Sådär hände det med en häst där jag jobbade förut:S var inte mysigt å se:/ & det såg tom äckligare ut än det där:s

Min största rädsla skulle nog va att man skulle hitta sin häst misshandlad (av en människa dåra) Det skulle vara så hemskt!!!

Min ponny har fastnat med näsan i en kabinhake. Som tur var så hände det inte när jag hade honom, men näsborren är "uppsliten" eller vad man säger.

min värsta rädsla har redan hänt mig:(

min fina underbara ponny låg ute i hagen med benet rakt upp ur skinnet.

hade antagligen trampat snett eller blivit jagad av dom andra hästarna o brytit benet:(

min andra häst gick över bommen i transporten och fick en stor varböld på rumpan stor som en fotboll o hade flyttat hela ryggraden typ:(

Vi hade en häst son fastnade med ögonlocket i en karbinhake, ögonlocket bara hängde, otäckt

Min största rädsla är att det som hände förra året ska hända ugen, det som hände var:

Jag och min dåvarande foderponny hoppade ett par tunnor, men så snubblade hon prc innan de, och bara tvärvägrade, så jag flög över halsen, och eftersom hon hade för mkt framvikt då, snubblade hon framåt på tunnorna, och trampade mig i magen på sidan. Då bröt jag 3 revben, mjälten, njuren och lungsäcken gick sönder. Det vill jag inte ska hända igen, men jag skulle aldrig klara av att hitta calle, miin nya foderhäst, död eller allvarligt skadad :(

fy fan, hatar när hästarna skadar sig. som tur är har jag aldrig haft något allvarligt på mina, tur är väll det..



http://equiss.blogg.se/

Min ponny fastnade i elstaketet, rev upp ena bakbenet från knäet till kronranden. Dessutom fastnade ju hon i staketet så hon fick ju en del rejäla stötar. Så hittade vi henne, och snän runt om henne var alldeles röd. Otroligt nog överlevde hon utan bestående men!

Det och den gången samma ponny stegrade, knockade mig medvetslös och jag ramlade in i sargen och spräckte skallbenet är mina värsta hästmardrömmar...

Jag har redan förlorat min bästa vän så har väll inte så mycket att vara rädd för..

huvva huvva så lätt det händer olyckor...

kommer aldrig att glömma en em när vi skulle ta in hästarna. För tillfället stog det en underbart vacker 4-åring i stallet. alldeles gyllenfux med bred, vit bläs och fyra höga, identiska strumpor och pannlugg som nådde ner till näsborrarna. Ted hette han, och jag har fortfarande inte stött på en vackrare eller klokare häst.

Han stog i hagen, och ena bakbenet bara hängde...

usch.



min största rädsla är nog att jag ska skada mej så pass att jag inte kan rida eller umgås med hästarna längre. livet skulle verkligen inte vara värt att leva då...

Jag hittade min häst i somras med ena bakbenet fullt med blod, inte så trevligt..

Dessutom va jag själv där, ingen jävel som va hemma, hade inga pengar på mobilen, snacka om panik.. !

hade ju som tur va gratis SMS på mobilen så att jag fick tag i pappa(Y)

hon hade fått sig en spark rätt på benet, typ på låret, kommer inte ihåg va de heter bara

men hon blev bra på bara en månad :)

tyvärr så har hon börjat vägra efter den skadan, från att gå från att hoppa över allt, o då menar jag verkligen allt, till att vägra på 70 cm.. :/

har fått mig några flygturer, en som sluta på akuten med hjärnskakning (Y)

har tagit en liten paus från hoppning nu, då jag inte haft ngn möjlighet.. men kommer att ta upp det ofc! :)

Det hände med min lilla prins hos tidigare ägaren, nu har han ett litet ärr. Han stog på boxvila då och var extremt uttråkad. I vanliga fall är han en pigg ponny som när han blir uttråkad hittar på något.. Så boxvila blev lite mycket!



Såg ut som bilden, träffade en artär (stavning) och det var nog det mest blödande jag sett i hästväg. Fy fan vad det blödde, stor pöl.. Veterinären kom fort osv, men det var Inte kul.:(

Jag har nog hört den riktigt stora skräckhistorian, en tjej som gick på min skola (naturbruk) fick åka till veterinären med en valack/hingst på skolan som fått en staketpinne genom skapet, och kom ut mellan skinkorna, de va tvugna att såga av pinnen för att få in honom i transporten.

Fyfan vad vi människor är mesiga.. Hur tror ni hästarna klarade sig var förr ? Hinkjävlen kan väl förhelvete stå på marken ? hästen dör väl inte av att få dra ner huvudet och dricka vattnet eller äta gräset som är på marken så som de ALLTID har gjort !? Varför lägga täcken på hästar som inte behöver det ? Hästar är inte gjorda av glas, dom går inte sönder om man inte har täcke eller benskydd eller annat onödigt. Vid skador läker det, man behöver inte alltid avliva. Tänk hur det var för 100 år sen eller ännu längre bak i tiden. för min del är det ju mer jag oroar mig ju mer skadar någon sig .. Oroar mig så lite som möjligt.. kollar alltid igenom hästen vid insläpp men överdriver inte och slutar inte rida om dom har en fjuttig reva på benet. Man får ju känna sig för !