Jag kommer garanterat ångra detta inlägg sen ... haha

Det har hänt väldigt mycket, både bra och dåligt, under den tid som Claudia varit min.
Det har snart gått hela två år sen jag fastnade för den söta, svarta ponnyn på hastannonser.se. Då visste jag inte vad jag skulle komma att ge mig in på, haha!
Den 12 september 2008 åkte vi till Årjäng och provred Claudia. Jag blev kär i henne så fort jag såg henne.
Detta blir lite repris från tidigare inlägg, men provridningen var det hemskaste jag varit med om. Jag red henne i cirka 45 minuter, under den tiden fick jag henne att gå i form ungefär ett halvt voltvarv sammanlagt. Gud vad jag skämdes när min mamma, ridlärare, kompis, de dåvarande ägarna och tillridaren stod och tittade på.
Vi satte oss knäpptysta i bilen och åkte hem igen, under tiden hann jag fundera lite och kom fram till att jag ville provrida henne igen. 4 dagar senare åkte vi tillbaka ännu en gång, samma sak även då, ingenting funkade. Av någon underlig anledning ville jag fortfarande ha henne så en vecka senare fick vi tid för veterinärbesiktning i Karlstad. Claudia gick tyvärr inte igenom på böjprovet. Men jag var ändå fast besluten om att det var henne jag skulle ha, så vi tog hem henne i tre veckor då veterinären sa att det kan vara just för dagen hon inte gick igenom. Under den tiden red jag bara väldigt lugna pass och promenerade mycket med henne.


Annonsbilden med ponnyn jag fastnade för.



Första providningen.


Under nästa veterinärbesiktning var hon helt ua, så då blev hon äntligen min! Den kommande tiden har jag ett väldigt svagt minne av, minns mest att jag började gråta under varje ridpass för att ingenting funkade och jag ångrade att jag köpt henne. Jag provade allt, varierade min ridning väldigt mycket, tränade för flera olika tränare, lät tränare och andra i min omgivning rida henne. Det jag fick höra av de flesta var "Lycka till, hon är omöjlig", samtidigt som andra sa att det skulle ordna sig med tiden. Jag red för tränare som satt upp och skulle "fixa till" henne, istället drog dom sönder henne i munnen och piskade rumpan blodig på grund av hennes istadighet. Jag red för tränare som gallskrek konstant under hela ridpasset om hur hopplös och värdelös min ponny var, frågade om jag köpt henne för att hon var svart, att jag borde använda henne till utställning istället och att jag borde göra mig av med henne så fort som möjligt för att hon inte är värd ett öre. När tränaren själv satt upp och skulle visa mig hur det minsann skulle gå till satt hon med händerna under hakan på glapp tygel och flaxade runt, och Claudia gick hemskt dåligt. Tillslut pallade jag inte mer, man behandlar inte ett ekipage på ett sådant sätt hur illa man än tycker om ponnyn eller ryttaren, då blev jag i efterhand kallad "bortskämd ponnyunge" och skulle komma hem till tränaren och rida på hennes hästar istället, för dom hade minsann hög ridbarhet, något som inte min hade. Tillslut gav jag upp och red bara ut, och de gånger jag red på banan och i ridhus satt jag bara i sadeln och åkte häst medan Claudia hade huvudet bland molnen. Jag har också haft många givande, roliga och positiva träningar där jag fått massvis av hjälp, de väger upp och är absolut fler än de som varit negativa och hemska. Hon var inte heller rolig att hantera, hon gick rakt över mig, släpade mig ut ur boxen, drog omkull mig i hagen, ignorerade mig, var opåverkbar och omöjlig att ta in från hagen. En gång var vi tre personer som försökte få in henne, vi höll på i över en timme och Claudia stog som ett grinigt ufo på samma plätt under hela den tiden, haha! När jag ska ta in henne nu för tiden kommer hon alltid mot mig med öronen spetsade. Allt detta var nog för att testa mig för av det jag hört har hon inte varit så innan.

Sen bestämde jag mig för att nu jävlar ska de gå, vi kom lite framåt i utvecklingen och gjorde i slutet av april 2009 vår första start tillsammans och blev placerade 5a. Det var en lättnad att äntligen få någon slags bekräftelse på att vi iallafall tagit oss en liten bit framåt. Vi hade perioder när det klickade till och det faktiskt var roligt att rida, sen hade vi stora svackor där allt gick åt skogen. Efter detta gick vår utveckling tillsammans väldigt sakta men säkert framåt. Jag började under året att träna för Anki Almlöf, hon gillar Claudia och passar oss bra, det gav en otrolig skjuts framåt. Claudia funkar inte med tränare som ska ha allt på en gång, enormt steg, en hög form och en flashig ponny, då blir allt fel redan från början. Vi fortsatte att träna under hela våren och sommaren och det blev bättre och bättre tills jag flyttade Claudia till Lillerud. Då gick vi bakåt i utvecklingen igen. Claudia trivdes väldigt bra både i stall och hage men ridningen funkade inte alls. Tillslut gick det så långt att hon blev så aggressiv när vi skrittade ut att hon snurrade runt på samma ställe i flera minuter och högg mot benen på mig. Eftersom att jag bodde på skolan under veckorna och åkte hem över helgerna tog jag även med Claudia hem i princip varje helg. Jag ville inte lämna kvar henne när jag inte visste hur folk behandlade henne. Under helgerna hemma fick jag chansen att träna och rida på den "riktiga" Claudia som blev ett monster i ridningen så fort hon kom tillbaka till skolan. Jag blev tvungen att flytta hem henne under de tre sista månaderna av terminen, så varje dag pendlade jag 4 timmar med buss för att kunna ta mig till och från skolan och ta hand om Claudia och Quillen. Det var verkligen behövligt att ta hem henne för gott, hon blev en helt annan häst när hon kom hem. Jag har nu valt att hoppa av Lillerud för att det ska bli så bra som möjligt för Claudia, det är hemma hon trivs bäst och är sig själv. När vi väl kommit igång och jag kände att allt bara klickade och gick framåt för varje dag fick Claudia tyvärr en senskada på djupa böjsenans förstärkningsband och vi fick en lång vila framför oss när det gick som bäst. Allt om skadan har jag skrivit i tidigare inlägg. Hon blev äntligen friskförklarad för 3 veckor sedan och vi ska strax börja med lite travarbete rakt fram. Jag räknar med att vi ska vara tillbaka om 2-3 månader om det inte uppstår komplikationer, förhoppningsvis bättre än någonsin :)


Vi när vi kommit som längst tillsammans.
 
Under all denna tid har vi ändå kommit otroligt mycket framåt i utvecklingen och har gått från att rida LC med dåliga resultat till att hinna starta regional LA med bra känsla innan hon blev skadad, och det var planerat att vi skulle debutera LA:p1 under sommaren. Vi har självklart gjort massor av starter emellan detta som både varit bra och dåliga, och vi har lyckats knipa ett par rosetter tillsammans, men framgången man känner inombords är så mycket mer värd än rosetten man hänger på väggen hemma. Allt som allt har vi nog haft 1 år av 2 som vi verkligen kunnat satsa och träna ordentligt, när inte sönderdragna mungipor gjort att jag fick rida på hackamore i 4 månader och dålig ridning både på Lillerud och hemma hindrat oss. Nu när jag äntligen hittat knapparna och vet hur hon ska ridas är hon för mig ganska "lätt". Men frågar man andra säger de flesta att hon är det svåraste dom suttit på, och vissa säger "usch" och sitter av efter 2 minuter.

Jag och Claudia har under dessa två år utvecklats otroligt, både tillsammans och var för sig. Jag har till exempel blivit mycket kvickare i min ridning, fått bättre sits, bättre ridkänsla och efter att ha ridit Claudia och hittat hennes knappar känns de flesta andra "svåra" hästar relativt lätta i jämförelse. Claudia psyke har ändrats något otroligt, hennes ridbarhet har blivit mycket bättre och det går att få kontakt med henne. Förut var hon instängd i sin egen lilla värld och var svår att lära känna. I stallet är hon helt underbart snäll att ha och göra med, hon lyssnar och är väldigt uppmärksam på mig från backen och ser mycket positivare på allt. Förut var allt bara pest och pina, speciellt när man krävde arbete. Hon är verkligen en enmansponny som det tar lång tid att lära sig rida och lära känna.

Jag kommer nog senare i livet se Claudia som ponnyn som lärde mig hur man rider på riktigt. Hon gör absolut ingenting gratis och man måste göra det perfekt enligt henne för att hon ska bjuda till lite. Men det är väl charmen med ston, man säger inte till dom vad dom ska göra, man frågar dom ;)
Det har självklart hänt massa annat mellan allt detta och även fast Claudia för mig nog kommer vara den mest konstiga, knepiga och speciella ponny så har hon verkligen fångat mig, för när man kommer överens med henne och lär känna henne ordentligt så är hon underbar.
Nu i efterhand känner jag att all motgång har varit värt besväret och allt positivt som händer gör mig ännu gladare.

Jag kommer ändå aldrig glömma Linns kommentar som var något i stil med "Jag blev så himla avundsjuk när jag såg att du fått en ponny som Claudia, tills jag red henne, då ångrade jag mig för det var fan omöjligt".

Vi som från början hade noll kemi passar nu som handen i handsken och jag kan inte tänka mig en mer passande ponny och bästa vän.
Claudia ... antingen hatar man henne, eller så älskar man henne.



Tack till er som läste allt :)

ojj vad mycket ni vart med om tillsammans! men gud så bra ni är :D

Precis som du har skrivit i inlägget har jag precis haft det med min ponny. Jag har haft henne i ca 2,5 år och det har tagit all den tid att klara TVÅ hoppclearrounder felfria. Det var hon som har lärt mig rida på riktigt lixom. Men det är så himla gött att veta den känslan att det är en själv som har gjort ALLT. Det är så sjukt frustrerande när man inte vet vad man ska ta sig till när hästen skiter totalt i allt man gör. Men när det väl ger sig är den en sån skön känsla. Jag vet precis hur du känner dig! :)

Kul läsning, eller kanske snarare intressant ;) en del hästar är väldigt egna och ston kan vara värre haha, men det är kul att ni hittat varandra och Claudia ser ut att trivas med dig! Som sagt du har lärt dig rida, och det ger tusen gånger mer än 25 rosetter på väggen från en "polettponny" lycka till i framtiden!

riktigt interessant att läsa ;) kul att ni trivs så bra ihop nu och lycka till i framtiden! :)

Oj! Damn. Ni har verkligen en helt outstanding historia :)

Har för mig att jag såg annonsen på henne när vi letade ponny, hade aldrig koommit på det om du inte visat bilden!

Min kompis sa för nån dag sen: "När man har lärt känna ett sto har man en vän för livet"

Och när man läser det här så verkar det ju vara ren sanning! du har ju ett minne förlivet och du kan vara stolt, iallafall jag tycker att du ska vara det!! för hon är superfin och tsm är ni underbara! hoppas att allting går frammåt och lycka till ännu mer i framtiden! :D

Intressant historia. Det jag fasnar för mest är vilka idiotiska tränare du måste ha haft! Förlåt mig för ordvalet, men så behandlar man väl aldrig en ryttare eller häst? Jag tänker på mig och min häst, o min tränare. Hon skulle ALDRIG i livet säga något sånt, ha så höga krav etc... Jag förstår inte hur människor kan behandla andra människor så... Men all lycka till i framtiden :)

Oj va mycket ni har vart med om egentligen ;)

Så "fin" historia ni har.väldigt rörande!

jag skulle vilja se lite tävlingsbilder på er två :D typ från början tills nu elr nå (a)

rörande ingrid, jätte fint (a) hoppas hon blir bra snart så ni kan få tillbaka känslan :* o som senaste kommentaren - tävlingsbilder NU tack !! =)=)

Intressant historia! Du har kämpat på bra och ja älskar att du inte gav upp! Fortsätt som du gör ^^)

Håller med alla andra, gripande och intressant historia! Väldigt trevlig läsning! :) Och som tidigare sagt, Ston är ston, har haft 5 egna/foder hästar alla ston, jag har lärt mig hur dom är!



All lycka i framtiden!

det var mkt itressant att höra att det inte bara är jag som har haft motgångar. Bara man inte ger upp så får man det man har letat efter från början!

Bra text!

Jättefint skrivet & allt. Intressant att läsa, eller vad man säger hehe :) Följ gärna min blogg!

Oj, fint skrivet! De är mycket jag känner igen mig i när du skriver om din häst. Mycket som stämmer in på min ponny, så lika i sättet och hur svår ridna de är. All lycka till dig i framtiden och fortsatt kämpa de kommer bli något bra mellan er(:

Vilken text, jag blev helt tagen! Hoppas verkligen att allt flyter på i fortsättningen nu, när ni ska sätta igång och allt.

Det är ni värda!

Åhh vad rörande! Kan du inte lägga ut något film klipp på claudia när du rider? Skulle vart super duper kul att se! :) älskar bloggen :)

härligt läsning :) När hon är helt igång kommer du tävla i hoppning med henne med :)

Det kommer nog ta lång tid innan hon kan hoppa ordentligt igen, och eftersom att jag ska ta upp henne som storhäst kommer det bli alldeles för mycket för henne att tävla bland storhästar. Hon är ju ändå inte hoppad speciellt mycket innan. Så jag kommer nog satsa mer på gymnastikhoppning hemma, när hon kan hoppa igen vill säga :)

känner igen mig precis, har nu haft min svårridna ponny i 5 år :)

Väldig intressant text och väldigt välskriven! STORT +

Känner igen det där med svårridna ponny ;) mirez är sjukt svår, ocg han luras heltdien med och folk som inte är så duktiga tror att han går super fint när han bara böjer på nacken men han jobbar inte alls i form då! Min tränare (Anna Björkman) har sagt och säger fortfarande att han är nog den svåraste ponnyn hon sett.. Fast man lärs ig sjukt mycket på en svår ponny än på en lätt faktiskt :)

Vill bara säga att jag beundrar dig! Det är fan inte många som hade fortsatt att kämpa och inte ge upp till och med när tränarna säger att det är hopplöst! Många ponnyryttare idag vill alltid ha allting serverat och vill ha en ''färdig'' häst och jag slår vad om att dom hade sålt claudia direkt så starkt jobbat, och du rider verkligen jättebra! :D fortsätt att kämpa och lycka till i framtiden!

Kul at läsa om eran historia tsm!! :)

Måste bara komentera om dom hemska tränarna du haft! Råkade ut för ungefär samma sak när jag tränade och tävlade min gamla ponny. Jag var 11-12 år och visst e inte bättre än vad hon sa. Vi skulle ha pessoabett, gramman och jag hade sporrar som var 30cm!!! Vi hade allt det där och ponnyn vägrade galoppera, då tog hon långpisken och jagade oss med den i ridhuset. Jag kände under mig hur ponnyn stängde av och gick som en maskin. Det var hemskt!! Som tur är vet jag bättre nu och tränar inte för henne längre...

vissa när de köper en häst och sen den går nt som man vill när man rider hemma och säljer den men ist kan man ju rida och byta bett eller nått sånt och sen kanske hästen ska bara testa en och man brukar ju jobba ihop sig som du och claudia och linn och braven

Åh jag kommer ihåg den dagen jag prov red caludia! Då var de tre hästar som jag prov red i Årjäng, och hon som hjälpte ägarna att sälja henne sa att hon var jätte svår riden! och att ingen som vart där tidigare lyckats klara av henne, dom hade slitit henne i munen och hon hade bara rusat iväg med huvet rätt upp i luften, det hade sett hämskt ut sa hon! och då blir man väldigt nervös, hur ska jag då kunna rida denna häst tänkte jag! men jag blev samtidigt väldigt peppad för att se om jag var nog "duktigt" att klara av henne, och av någon anledning så funkade de! hon rusade inte iväg, utan gick rätt stadigt på tygeln i alla gångarter, och hon sa att ingen hade ridit henne så bra, och då blev jag jätte lycklig och jag håller med dej, man förälskade sig i den hästen när man såg henne sticka ut huvudet genom boxdörren! hon var nog det vackraste jag sett! och det var den ända hästen jag ville ha sen! jag var så förälskad i henne!

men pga att vi ville fortsätta att ge min c-ponny en chans i hoppningen så köpte vi inte henne, jag var verkligen HELT förkrossad över att vi inte köpte henne, men nu vet jag att det var rätt att vi inte köpte henne! för nu har hon kommit till sitt rätta hem! och jag önskar verkligen er ALL lycka man kan få ingrid, för jag vet hur hon såg ut när jag provred henne, hon hade inte mkt muskler men nu är hon finare än nån gång! Ni kommer komma låångt! lycka till med henne, för du har en riktigt pärla till häst! och jag menar de verkligen för dom som inte kan rida henne vet inte vad hon är för en häst! Och jag måste vara en av dom som älskar claudia! Lycka till! :D

du har verkligen gjort ett jättebra jobb med henne! Lycka till :)

Hej!

Måste bara få säga låter riktigt likt min ponny, fast som tur har jag haft super duktigta tränare som har sett kapaciteten i min ponny!

Jag skulle aldrig kunna bara och sitta och "åka" skulle göra mig tokigt, jag skulle helst vilja få kämpa för att få "formen" eller hur man nu ska säga, dessutom testa han mig hur mycket som helst, tex i hagen, sparka han mot mig nästan och han har nästan attackerat mig! Men jag har inte ångrat mig en sekund! nu är han super snäll, har inte haft han så länge men vi lär oss tillsammans!

Tycker att det är jätte bra att du inte gav upp helt och sålde henne!

Lycka till i fortsättningen!

Jag erkänner, jag har haft intrycket utav dig och Linn som bortskämda. Såklart att ni har kämpat, det syns ju att ni verkligen kan rida! Men ändå det känns som ni glider runt på era überfina ponnyer...

Men efter den historien har jag helt ändrat uppfattning! Jag känner igen mig jättemycket med provridningen och den första tiden. Jag hade verkligen ingen aning...



Håller tummarna för att allt ska gå bra för er nu! :))

Åh vilket fint inlägg, du borde vara sjukt stolt som du kämpat med henne :) LYCKA TILL :')

Gud en sån skillnad! Ni ä så fina, lycka till i framtiden! :')

oj vad jag känner igen min häst i den där beskrivningen! ston är verkligen en sort för sig :p



Hoppas hon håller sig frisk nu din flicka, så ni kan komma igång och träna igen :)

du är så duktig!!! :)

som hon var ibörjan är ju verkligen typiskt ston.. x) fast ni har ju blivit grymt duktiga och du har rätt i att det är på dom 'svåra' hästarna som man faktiskt lär sig något^^

Ni är så fina :D rider du aldrig Z längre? :);)

Aw så fin text! Kommer verkligen fram hur mkt du har kämpat med henne, och hur mkt du älskar henne. Allvarligt talat, fick jag rysningar i slutet! så fint! :)

Åh vad fint skrivet :) Jag blev nästan lite tårögd! Det märls att du verkligen tycker om din häst, ni är så fina tillsammans. :)

Vilket himla bra jobb du gjort med henne! :)

ni har kommit jättelångt! ni båda är så duktiga. längtar själv tills jag kan säga så, haha, jag har en häst som är jätte fin och duktig men när jag ska leda honom sliter han sig ibland.så håller nu på och lära honom att gå ordentligt! men det ska väll gå ngn gång:)

min ridlärare är riktigt barsk och förväntar sig att man gör rätt på direkten. och man lär sig inget jag funderar att byta till en svårare grupp ist eller byta lärare eller ridskola men då funderar på vilken som är bäst lunds civilia eller thorns

coolt att se, på alla bilder ser ni så perfekta ut ingen kan ana att ni har haft en sån bakgrund!

Häftig men kämpig historia, nyttigt för många att läsa skulle jag tro.Vad är Claudia (stavning?)för ras?:D

Alla älskar mig :D!

ha en bra dag!=)

Fin design! :)

åh vilken fin text! och ja, ni passar verkligen som handen i handsken :) you go girl!