Ridskola
Finns säkert fler ställen som de 2 första jag nämde, men över lag tror jag de flersta ridskolor är som den sista jag skrev om, hästarna mår ju för fan inte bra på sånna ställen. Skrev som sagt att det troligtvis finns fler bra ställen så jag drar inte ALLA över en kant men tror att hästarna inte har det allt för kul på de flesta ridskolor.
Håller helt med dig !
Håller med dig helt och hållet!
Håller med dig!:) Tyvärr så har jag sett mer negativt än positivt men jag tror att det finns bra ridskolor också även fast jag kanske inte stött på så många:)
Håller med dig!:) Tyvärr så har jag sett mer negativt än positivt men jag tror att det finns bra ridskolor också även fast jag kanske inte stött på så många:)
Jag håller också med! Har sett flertalet hästar/ponnyer brytas ner på grund av den skrämmande ridskoleverksamheten! Usch.
jag såg att du skrev att det också finns bra ridskolor och det finns det, jag säger precis samma som du, vissa ridskolor är bedrövliga och man ser att hästarna inte trivs.
men jag måste verkligen ge cred till min gamla ridskola, jag har min häst där nu..
där brydde dom sig verkligen om hästarna, bra miljö, inte gå för många lektioner för att tröttas ut, mycket ompyssling av deras skötare och härliga skogsridturer och vissa tävlingshästar som har kommit väldigt långt.
dem köpte/köper in många hästar som inte alls haft det bra innan såsom vanvård osv. hästar som inte kan något alls, men som har blivit mycket ompysslade, bra ryttare som har fått dessa hästar att vinna tex LA i dressyr, hoppning - regionalt.
ridskolan har varit mkt omtalad för att vara en väldigt omtyckt ridskola och då vill jag bara säga det att det finns väldigt bra ridskolor men få som är såpass bra.
jag tycker det ska vara så på alla ridskolor.
jag tycker det är synd och håller helt med dig!
vet inte varför jag skrev sån text men jag kände verkligen för det.
ha det bra :)
jag glömde också skriva ovan; dem ser när hästarna mår dåligt och då får dom flytta till jätte bra hem där nästan alla har haft det jätte bra och har det bra, hästarna blir som nya glada hästar igen, det är väldigt viktigt för dom!
och på en ridskola där jag var och hälsade på så såg man hästarnas namntavlor åså där det stod hur gamla dessa hästar var och hästarna var från 17 och den äldsta var 30 år.
det tycker jag kallas vanvård.
dem hästar såg bedrövliga ut och , det finns inget värre än att se detta.
detta är faktiskt intressant.
jag tycker inte att det ska vara lagligt att ha ridskolor som kan klassas för vanvård.
vilket säkert inte är lagligt heller men jag tycker att det ska finnas folk som åker runt och undersöker såna saker runt om i landet för att detta ska minska.
jag har varit på många ridläger och så när jag var liten och på två av tre var bedrövliga, jag åkte hem samma kväll på båda ridlägerna men på ett ställe så fäste jag mig vid en häst och jag övertygade mamma att köpa den hästen därifrån för att rädda hästen för misshandel .
dem ville bli av med den hästen så fort som möjligt för att dom sa att den var "farlig" och tro det eller ej men dem kallade hästen ful och bedrövlig.
så fort jag såg hästen så hade jag bestämt mig att köpa stoet. oavsett vad ridskolan skulle säga.
min mamma var däremot inte så lätt att övertala men så fort hon såg stoet gick hon och betalade direkt, hon åkte och hämtade transporten och vi lastade in, ridläraren sa att hon var omöjlig att lasta och att vi gjorde ett stort misstag för dem skulle endå avliva henne. - vilken kärring säger jag bara!
hon sa också att moonlight inte var så snäll när man ledde henne och så vidare.
och så fort jag tog på moonlight som hon då hette sin nya grimma och ett fleecetäcke och transportbenskydd så gick vi ut ur det förbaskade äckliga stallet, hon fick lukta på transportet och kolla runt lite och hon försökte bara gå in i transporten , hon ville verkligen därifrån.
så jag lastade in och hon stod hur snällt som helst hela vägen hem.
när vi kom hem gick hon av transporten som ingenting och hon fick äta lite gräs och kolla runt det märktes att hon trivdes direkt!
jag släppte ut henne i en rasthage i några timmar med lite hö men hon hade inte rört höet på en timme, hon var också fruktansvärt smal.
hon åt av gräset så jag tänkte att jag kunde gå en lite sväng så hon fick äta gräs och hon åt ngr få tuggor inget mer. så jag sa till mamma att hon skulle ringa veterinären och han kom direkt.
han kollade hennes hälsa och ifall hon hade ngr skador och hon hade inte direkta skador som ridhästar kan få, hon hade väl inte blivit riden på ett bra tag. men hon hade sår och var för smal och svag.
så jag gjorde precis som veterinären sa, jag pysslade om henne jätte längre varje dag och gav henne lagom mycket mat varje dag och ökade mängden hö efter ungefär tre veckor så att hon inte skulle få kolik eller ngt liknande.
hon började se mycket piggare ut och många sår hade läkt hon var inte lika mager men fortfarande väldigt mager.
jag red henne inte , jag ville ge henne en bra hälsa först.
det gick månader och redan efter tre månader hade hon fått lite hull men lite av revbenen syntes fortfarande.
jag friserade henne så hon såg lite fräschare ut för innan hängde manen som stripor.
hon fick också lukta på vattenslangen och den var väldigt farlig så jag tänkte att jag kunde vänta lite med det men jag försökte vänja henne med att få vatten på sig och tillslut gick det. och jag dushade henne och hon såg ut som en helt annat häst.
efter ungefär ett halvår av longering, ompyssling, promenader så tyckte jag att jag var redo att sitta upp, och jag litade väl lite för mkt på henne då.
så fort jag ska sitta upp så får hon panik så jag hoppade av och försökte lugna ner henne, jag gick en promenad sen hade hon lugnat ner sig.
jag som är ganska osmart ibland tar av sadeln för jag trodde att det skulle kännas mer naturligt och det gick faktiskt bra, jag kunde sitta på henne och hon lyssnade på mig när jag stannade henne och svängde osv.
jag ville inte göra mer än att bara skritta runt.
men så får hon syn på ett spö och får panik och bara springer runt runt så jag flög in i paddock staketet, det gick ju faktiskt bra med mig men moonlight slutade inte springa, hon var panikslagen och sprang hur fort som helst tills hon föll omkull.
hon reser sig upp direkt och börjar stegra sig mot mig.
jag blev faktiskt inte rädd för henne, men jag var fruktansvärt rädd om henne och tyckte så synd om henne!
jag försöka prata lugnt med henne och jag började gå därifrån, jag pratade fortfarande för att hon ska höra mig, jag kollade inte på henne jag bara gick.
till det blev helt tyst.
jag vände mig om och hon står helt stilla och bara kollar på mig. hon var rädd det såg jag.
mamma står och gråter och vill få bort mig därifrån men ville samma sak som mig. hon har häst själv så hon försod precis.
och där stod vi ett bra tag tills hon faktiskt började gå fram till mig .
hon tvekade ibland och man såg hennes rädsla .
men sen stod hon där framför mig jag tog hennes grimma som mamma hade hämtat och jag tog av hennes träns och tog på henne grimman , hon stod bara där. med rädslan i sina ögon men ändå litade på mig, iaf lite.
jag stod och klappade och pratade med henne en lång stund tills hon blev alldelles lugn.
då tog jag en lång promenad i gräset med henne, och hon blev som innan e helt underbart 170cm hög varmblod som var vit som snö.
så himla underbart vacker.
sen dess har det gått 4 år och det krävdes mycket blod,svett och tårar men vi har kommit väldigt långt, nuförtiden tävlar vi msvb i dressyr och clearrounder i hoppning på 80 cm..
när jag köpte henne var hon 5 år nu är hon 10 och helt fruktansvärt underbar och jag har aldrig varit så fäst vid en häst i hela mitt liv.
hon är mitt hjärta - mitt allt.
kanske meningslös text för er men jag tycker att folk borde ta sig tid och fundera över hur hästarna egentligen mår och om det finns något att göra åt det.
och jag säger inte att alla såna här hästar kan bli något, men minsta lilla kan förändra deras liv.
/ en gråtande tove på 17år.
jag tycker ni ska lägga ut den texten hon tjejen tove skrev i ett inlägg och se vad folk tycker om det.
vilken saga tove :) man blir ju tårögd ju!
Håller med exakt! Stå i en liten spilta, in i ridhuset och bli riden av småbarn som sliter och drar, stå i spilta, ridhus. osv!
kolla gärna in dennaa hemsidan. Enligt mej den bästa ridskola i Sverige! :D http://bergahasten.se/
Vad kul att du tog dig tid och svarade på min fundering! :) TAck för en super bra blogg :)
Håller med dig. Det finns ridskolor som inte alls tar hand om hästarna bra. Allt är bara en rutin, in i ridhuset, bli riden, nästa ryttare som tar hästen, och så vidare. Själv rier jag på Aledals Ridcenter nere på Öland. Tycker att det är en utmärkt ridskola som tar hand om hästarna med hjärtat!
usch tycker så synd om hästarna, på min förra ridskola märker dem inte ens när dem mår dåligt, dem säger bara" nä men h*n trivs jätte bra" yeah right hästen vill knappt lämna spiltan eller röra sig på lektionen.
SKämms rent ut sakt för att ha bidragit till detta
En ridskola som jag känner till är ett hästparadis verkligen! Alla de 50 hästarna går i en flock i en gigantisk hage på lösdrift och bara är HÄSTAR! Helt otroligt, alla hästar har en så stark och egen personlighet och man blir bara så glad av att se dessa hästar som också får va hästar. I hagen finns det hästar från åldern 5-30 och alla är verkligen lika mycket värda trotts ålder, utseende, ras och färg. Det är mest yngre barn som rider där och dom har ju inga krav, utan har sina favoritponnysar trotts deras brister. Jag bara älskar det stället!
Har suttit o bläddrat igenom er/din blogg lite, hittade den på bdb.
Och det här med ridskolor förstår jag dig verkligen hur du menar. Jag har tyvärr inte haft möjligheten att ha egen häst, utan alltid ridit på ridskola sen jag va 6 och jag är 19 idag, samt haft medryttarhästar etc.
Jag kan säga att vår ridskola är superbra. Hästarna är ute flera timmar om dagen, får gå både med nybörjare och riktigt duktiga ryttare, dom har kul, får ridas ut, och dom får även tävlas på olika nivåer beroende på vad dom själva klarar.
Jag förstår dig verkligen. Jag har turen som hamnat på en superridskola, där de tar hand om sina elever men främst om hästarna. De gör allt som är hästarnas bästa, dom får bara gå 2, max max 3 lektioner om dagen, de behandlar hästarna individuellt helt å hållet, så att hästarna ska må så bra som möjligt.
Sen har vi en ridskola lite längre från där jag bor, ganska mycket körskola har dom. Han som äger det låter småungar ta hand om stallet, hästarna etc, och han drar in alla pengar. Han skiter i hästarna, de flesta större ponnysar bits och är otrevliga. En hemsk ridskola och det är synd om hästarna..
Du rider grymt btw, av vad jag sett! Skitfin häst!