Berättade lite i mitt tidigare inlägg om mig själv och att Claudia är skadad, jag har även skrivit lite om det på min bilddagbok, alla har nog inte sett det så jag tänkte berätta lite mer ingående om det här i stället.

Claudia skadade sig som sagt i våras, det är oklart hur men troligtvis hände det i transporten, då hon tappade balansen helt och började vingla mycket och slå högt med frambenen upp mot bommen. Det konstiga var att det bara hände i vänstersvängar, hur långsamt vi än körde.
Efter detta uppkom en svullnad i vänster framben, men visade ingen hälta eller smärta, så jag anade att det kunde vara på grund av en smäll eftersom transportskydden var trasiga. Svullnaden gick ner endel och jag red på litegranna. Efter ett tag började svullnaden gå upp igen men hon var fortfarande inte halt eller ömmade. Jag lät henne vila och gick ut på promenad med henne och svullnaden gick ner igen. När hon sedan blev stillastående gick svullnaden upp endel, och sedan ner när hon rörde på sig.
Ringde och rådfrågade veterinär, och de sa att så länge svullnaden går ner när hon rids så är det ingen farlig svullnad, vilket den också gjorde. Jag red lite lätt under ett par dagar men tyckte ändå att svullnaden var konstig eftersom att den alltid kom tillbaka under natten när hon stod i boxen.

Hade henne lindad, provade jodopaxomslag under 6 nätter ifall det skulle vara en infektion eftersom hon hade ett litet sår i huden på ytliga böjsenan. Det tog ner svullnaden men så fort jag slutade med det så kom den tillbaka. Så jag provade att böja henne, och hon markerade på vänster fram.
Bokade tid på Färjestads ATG klinik och fick tid ungefär en vecka senare. Sjävklart vilade hon tiden fram till veterinärbesöket.

Jag förklarade problemet för veterinären och han sa att det lika gärna skulle kunna vara en svullnad i huden, men eftersom hon markerade när jag böjde henne så ultrajudade vi henne för att försöka hitta skador på mjukdelarna.
Jag hade redan innan chansat på att svullnaden hade med djupa böjsenan att göra, så skadan borde vara där.
Och mycket riktigt, han kunde inte se en tendens till hälta eller ömhet när hon rörde sig, men hon hade en blödning och en bristning i djupa böjsenans förstärkningsband.
Vi fick rekomenderad vila varvat med skritt under sadel i 20-30 min per dag under 2 månaders tid. Han rekomenderade också att låta benet vara, så att det skulle få läka sig självt. Claudia var till en början för pigg för att sitta på och småtravade bara. Så det blev bara skritt för hand, satt på henne ungefär 4 gånger under korta små stunder utan sadel.
Jag provade ändå laserbehandling en gång i veckan under dessa två månader, och av det jag märkt så tycker jag att det gett resultat. Jag hade henne även lindad ute i hagen för att ge stöd åt senan, och smorde in båda frambenen med arnika varje dag. Promenerade även med henne på asfalt och grusväg varje dag.
Svullnaden gick ned jättemycket under dessa två månader, och jag ville verkligen ha en friskförklarad häst när vi åkte hem efter återbesöket, eftersom att skadan var såpass lindrig och redan hade börjat läka sig självt när vi var där första gången.

Igår hade de gått två månader och vi var inne på återbesök igen, veterinären tyckte att det hade läkt fint. Blödningen syntes inte men alla nya kollagen hade inte bildats ännu. Så ännu en gång fick vi 2 månaders rekomenderad promenering för hand, och ett återbesök i slutet av augusti ska planeras in. Mina förhoppningar om att Claudia ska vara frisk då är höga.

Jag kan inte speciellt mycket om ultraljud men under första besöket såg jag tydligt på ultraljudet att djupa böjsenans förstärkningsband var grumligt, alltså brustet och grått med en liten blödning som löpte som ett svart sträck genom det gråa. Igår såg det betydligt bättre ut, blödningen syntes inte och det gråa hade förvandlats till nya vita kollagen. Tyvärr var det som sagt inte tillräckligt tätt ännu, vilket betyder mer vila och promenad innan senan har återhämtat sig helt och är redo för belastning.

Eftersom att Claudia inte haft ont eller känt smärta av hennes skada så kommer svullnaden endast ligga kvar som en skönhetsfläck, även fast senan är läkt. På vissa hästar finns svullnaden alltid kvar och på vissa försvinner den med tiden, det är olika från häst till häst. Endel hästar visar inte ens svullnad när senan är skadad. Det är därför senskador är så luriga att upptäcka, ibland finns dom där utan tecken, men i de flesta fall uppstår svullnad, och även smärta hos vissa. Jag är glad att jag "upptäcke" Claudias skada i såpass god tid, och prognoserna för att hon ska bli helt återställd är mycket goda, nu det är bara tiden som avgör när.

Det lär dröja innan jag rider ett dressyrpass på Claudia igen, så under tiden får jag uppdatera om hur läkningen av skadan utvecklar sig istället för träningar mm.

Så var glada över era friska ponnysar och hästar, när oturen är framme kan det räcka med ett snedtramp så står man där med månaders vila och behandling framför sig, och det är verkligen inte roligt.


/Ingrid