Älskad och saknad
Idag träffade jag Philiac för första gången sedan dagen då han åkte (nästan 5 månader sedan). Jag har tjatat som bara den på att få åka och hälsa på men mamma har inte klarat av det förens nu. Hon sa det om vi träffat honom tidigare hade hon bara tagit med honom hem igen. Han har der verkligen BÄST, de älskar honom för den han är och varierar verkligen sin ridning så att han får njuta och ha kul. I helgen ska han t.ex. till Stockholm och tävla fälttävlan.
Just när vi kom fram till honom på stallplan vart jag helt överväldigad av känslor. Jag hade inte hunnit förstå hur mycket jag saknade honom och brast i tårar i en omfamnanden kram runt hans hals. Det var verkligen en konstig känsla, som en dröm där någon man håller kär plötsligt återuppstått från de döda. Det var verkligen jobbigt och hjärtskärande att förstå att han inte längre var min utan en ny liten tjejs. Fast innerst inne kommer vi alltid att hör ihop vad som än står på några papper. Nej nu sitter jag här och bölar igen, haha Hero blir ju orolig och undrar vad som är fel nu måste jag skärpa till mig. Vi har haft så fullt upp med allt, många träningar och tävlingar, har hela tiden tänkt på annat så jag har knappt hunnit inse att han inte är här längre. Men idag slog det verkligen tillbaka, fan vad tungt. Min älskade bästa kompis som jag gjort precis allt och lite till med. Men trösten är att jag vet att jag när som helst från komma och hälsa på honom!
Även om det känns ”lite” jobbigt just nu vet jag att det här är bäst för oss båda. Jag har växt ifrån honom kunskapsmässigt och jag vill inte att han ska känna sig undanskymd eller som om jag är besviken och aldrig nöjd med hans prestationer. Jag vill att han ska känna sig som nr1, stjärnan! Och det kan tyvärr inte bli så hos mig, men hos Anna däremot blir han överös med beröm och fina ord. Hon rider honom verkligen superbra, mjukt, stadigt och följsamt utan att han blir stressad. Dom kommer ha så himla mycket kul ihop! <3
Hon tränade för Johan och det gick kalasbra! Här kommer lite bilder jag fotade under tiden som de tränade.
De blev lika glada båda två <3
Vad fint. Måste varit sjukt jobbigt, hoppas du kan torka tårarna och bara glädjas åt hans nya hem och all kärlek :)
Har mött dom på några tävlingar och dom är så himla duktiga båda två! :)
Det är så rörande att se två hästkompisar som får träffas igen. Så fint verkligen! Helt sjukt vilket minne dom har.
Fyfan vill inte lämna min ponny, aldrig aldrig någonsin... <3
vilka blev lika glada förresten?
nej nu gråter jag oxå!!
Oh vad fint skrivet, så mycket kärlek och känslor där <3 Och gud vad fint det såg ut för Philiac och anna, de var verkligen superfina och du har verkligen hittat ett superhem till han, och superfin bild när Braven och Philiac fick träffas, den bilden om den inte säger kärlek så vet jag inte vad <3
Hon är ju grym på att rida! :O
awwww
Japp, med en perfekt häst så kan även 10 åringar klara sånt :)
vet hur det är, sålde våra ponnys för ca 3 månader sedan och när vi var och hälsade på de så började jag verkligen stor gråta.
Jag grät aldrig när det åkte från stallet från oss men jag började verkligen gråta när vi hälsde på de.
Men jag vet att de har det bra, vilket är tur annars hade jag tagit hem de igen :p
Åh, vad roligt att hälsa på honom!:') men hade du med Braven då eller? :)
Åh nu sitter jag här och gråter, det lyser kärlek och vänskap genom hela inlägget! Och de är så fina tillsammans, Anna och Phillen!:')<3
blir helt tårögd :')
När jag såg den bilden på Braven o Philiac. Har varit med om det. Min kompis ponny stod i samma stall som mitt o när vi var hemma hos dom där ponnyn bode innan så blev ponnyn(Chaplin) super glad när han träffade sin bästis Chino. :') såå gulligt!!! Men nu efter två år har han flyttat tillbaka dit :)
Så fint! Jag ska till tävlingarna i morgon (eh idag, nattuggla...) och ska se till att fota dem! :)
Fina bilder :)
Hur gammal är hon som rider pillac ? ( stavnig )
hur gammal är han? :)
Gå in på min blogg och skriv :):D
