Philiac eller som vi brukade kalla honom Phillen, är min före detta ponny. Han är en c-ponny på 140cm i mankhöjd. Phillen är en 11årig new forest valack som jag ägde i 7år.

Tänkte berätta lite om Philiac eftersom många här inte ens vet vem det är och han var varit så pass stor del av mitt liv.

När min foderponny såldes så föreslog ridskolans ägare att vi skulle köpa en ponny tillsammans. Jag fick egentligen inte köpa någon ponny för pappa, men mamma övertalade honom eftersom vi inte ens skulle äga hela och vi skulle få bra hjälp. Så tack vare Rosie (ridskolans ägare) fick jag köpa Philiac. När jag provred Philiac vart jag mest fascinerad av att när jag mjuk försökte på honom att sänka nacken så gjorde han det, haha! Numera är detta en självklarhet för mig, ger inte hästen efter för hjälperna är den felriden. Han stannade varje varv vid utsläppet, men jag vart helt kär och både mamma och Rosie tyckte han såg trevlig ut vilket han också var.

Bild från provridningen.

Han var inriden men ej utbildad när vi köpte honom. Han hade svårt för att fatta galopp, och för att fatta rätt galopp. Han kunde inte häller bära sig i galopp då han ej var stark nog, så han bröt av och gick utåtställd för att hitta balansen, vilket gjorde mig ganska frustrerad. Men han hade ett hjärta av guld och var väldigt mjuk och fin i munnen. Han gick med på ridlektioner 3 dagar i veckan, jag red honom även 3 dagar i veckan och sen hade han vilodag på fredagar.

Efter ca 1år köpte vi loss honom, så att han bara var MIN häst. Philiac är min första egna häst som jag köpte när jag var 10,5år. Han var då 4,5år gammal.

Jag hade bestämt mig för att Philiac skulle bli min hopphäst, ett problem var dock att han inte var hoppad förut men det gick bra han var snäll. Men nästa problem var att han inte gillade att hoppa, han kunde stanna på 40cm hinder. Minns så väl våran första hoppträning, han hoppade med frambenen och stannade med bakbenen på andra sidan hindret, haha. Efter många om och men så kom vi iväg på våran första hopptävling och kom 2:a!

Under flera år tävlade jag BARA hoppning. Sen sa mamma och Rosie att om jag skulle hopptävla mer så skulle jag prova att delta i en dressyrtävling åtminstone. Så mycket motvilligt gjorde jag det, och det gick hyfsat vi kom 2:a även där. Sen började jag delta någon gång då och då i dressyrtävlingar, vi kom nästan alltid hem med rosett till skillnad från hoppningen där vi vägrade ut oss var och varannan start.

Gammal bild från dressyrtävling.

Gammal bild från dressyrtävling.

Sen började vi med lite fälttävlan som också gick trögt till en början med många stopp. Sen lossnade det och vi började ta hem vinster där också. Vi vann nästan alltid dressyrgrenen i fälttävlan, och om vi hoppade banhoppningen och terrängen felfritt brukade vi få med oss en blågul rosett.

Gammal bild från dressyrtävling.

Mitt mål var att tävla LA hoppning med honom felfritt, de andra skrattade ju så klart åt det då han knappt ville hoppa 70cm. Men vi grejade det faktiskt. Men det var i LB-klasserna det gick som bäst för oss, han var varken het eller snabb i omhoppningen men en jävel på att vända! Man kunde vända honom i luften över hindrena och han var tryggare att hoppa när han vara hade ett språng på sig mot hindret än om han hade en rushsträcka precis fram till hindret. Vi har tagit mer placeringar i hoppning än vi gjort i dressyr och fälttävlan tillsammans.

Gammal bild från uteritt.

De sista åren jag hade honom så förstod jag att han var mer lämpad till dressyr om jag ville nå de höga klasserna. Så jag sadlade om och började tävla allt mer dressyr där vi hade många framgångar.

Tillsammans har vi alltså tävlat LA-hoppning, hoppat upptill och med 130cm på enstaka hinder, Lag-SM i fälttävlan och Nationell FEI dressyr med godkänd procent. Det kan man kalla allroundponny.

Vi har gjort allt och lite till ihop, vi har lekt och busat massor ihop. Men så småningom började jag växa ifrån honom kunskapsmässigt och ville ha en häst med mer potential. Han hade aldrig viljan eller vinnarskallen. Han dog inne på banan, vid några tillfällen fick jag honom inte att fatta galopp inne på dressyrbanan ens. Han bröt ofta av för tidigt och vart lång låg i formen. Han hade inget vidare steg men vi utväcklade det till medel i alla fall, var byggd i nerförsbacke. Inga bra förutsättningar precis. Trots detta tog vi oss längre än vissa med bättre förutsättningar, och det på grund av min envishet.


Bild från i våras på dressyrtävling.

Han är perfekt läromästare och barnponny, samt tävlingsponny men inte på den nivån jag törstade efter. Det var ca 4 månader sedan jag sålde honom nu. Han har kommit precis rätt, de älskar honom för den han är och vill ha en lugn och trygg ponny som kan tävla på en relativt hög nivå trots allt. Det är så himla skönt att veta att han mår bra och är älskad. Anna som tjejen heter tävlar honom i både hoppning, dressyr och fälttävlan och har redan fått ett flertal rosetter med sig hem!


Snällare häst får man leta efter<3