Jag hatar när folk smaskar eller har andra konstiga ljud för sig med munnen. Och då menar jag verkligen hatar. Jag stör mig så att jag till slut inte kan sitta still. Antingen säger jag till personen att sluta smaska, håller för öronen eller så är jag tvungen att lämna rummet. Minsta lilla smaskljud någon gör så blir jag irriterad, haha. Till detta hör också när någon dricker och man hör det där ljudet, ni vet precis när personen sväljer och musklerna trycker ner vattnet i halsen. Usch, det ryser i mig bara av att tänka på det. Detta är något det ofta bråkas om hemma, fast jag förstår resten av familjen. Jobbigt att ha mig sittandes vid bordet som irriterat kommenterar minsta lilla ljud någon gör.

Jag har jättelätt för att gråta. Inte till filmer eller sorgliga saker, men jag gråter när jag är arg, när jag är besviken och när jag är nervös, eller helt utan anledning. Det är sällan någon annan får mig att börja gråta, människor som gör en ledsen är inte värda att gråta över. Det är jag själv som gör mig ledsen på grund av prestationsångest mm. Fast jag gråter bara när ingen ser, för man är är så ful då, haha.

När familjen var i Alanya, maj -09, fick jag för mig att jag skulle gå och köpa godis runt klockan 12 på natten medan de andra gått och lagt sig. Medan jag gick iväg hann alla somna eftersom jag lovat att vara tillbaka inom 20 minuter, mamma och Jonte vaknade 4 timmar senare och då var jag fortfarande inte tillbaka. I ren panik sprang de ner till receptionen och fick reda på att jag skulle ha lämnat hotellet för ett antal timmar sedan och de hade inte sett mig sedan dess, vilket faktiskt inte stämde, jag hade ju kommit tillbaka, och gått igen (så där skyller jag på receptionistgubben). Istället träffade jag 3 killar, följde med till deras hotellrum och spelade kort. När jag såg att klockan började närma sig fyra kom jag på att det kanske vore smart att berätta vart jag är, och började gå mot vårat rum. När jag kom fram upptäckte jag dessvärre att mamma och Jonte var borta. Fan tänkte jag, nu är jag körd, och sprang ner till receptionen där jag möttes av två vääääääldigt arga föräldrar. Jag låg jävligt risigt till ganska länge efter det. Vilket ni nog förstår, tänk er att tappa bort sitt barn i Turkiet mitt i natten, eller ja .. det var ju jag som försvann. Ibland påminns jag om att jag faktiskt är blond. Korkat Ingrid, riktigt korkat. Tänk bara vad som kan hända, och att polisen nästan blev inblandad är ju pricken över i't.

Jag minns alltid vad alla hade på sig för kläder vid olika tillfällen. Jag minns vad hela släkten hade på sig i julas, julen innan det och julen innan det osv. Jag minns kläder, skor och accesoarer och frisyrer i detalj. Så är det med alla jag möter, jag granskar alla, speciellt skor .. Därför kan jag roa mig bra länge med att sitta på en bänk i stan och bara titta på folk, registrera vad de har på sig och sedan är det bara att fråga om vem som helst så minns jag färger, skor, märken och passform. 

Jag säger alltid ja när folk vill ses, när folk vill ha hjälp eller vad det än är. Även fast jag vet att jag egentligen inte hinner. Smsar någon vid 22 och vill att jag ska komma när jag egentligen inte orkar /vill säger jag ändå ja. Jag känner mig skitelak när jag säger nej. Dock borde jag sluta upp lite med det, det slår tillbaka på mig själv. Folk tar mig alltid för givet, jag är alltid den som kan och jag säger alltid ja. Därför är det lätt att avboka bestämda saker med mig i sista sekund, äsch, Ingrid säger ju ändå ja nästa jag ber om det ändå. Fats jag har ju bara mig själv att skylla ;)

hahahahah :D

Najsig bild!

Hahaha, jag är likadan gällande det där med att alltid säga ja ;)

Ingrid! Va är det jag ser! Låg du där och sniglade på stackars Kalles frukost!! ;) Snuskis!

Haha äntligen en till människa som har problem med folks läten.

Här om dagen var jag tvungen att byta plats på pendeln för att en kille satt och smaska på godis. Jag kunde bara inte sitta kvar, det kryper i hela mig. Samma med folk som dricker. Jag vet ju att jag oxå låter ibland. Ännu mer kan jag störa mig på folk som har trånga luftvägar i näsan och andras högt ur den. Skit jobbigt att leva med att störa sig på dessa läten som andra inte ens tänker på =)

Gillar den med att du hängde med 3st killar till deras rum och spelade kort mitt i natten x)

Fint :)

kram

Usch, jag är exakt likadan med smaskandet! Det är sååå äckligt, klarar inte av det! Jag får typ panik och kastar händerna för öronen eller skyndar mig därifrån :P

HAHAHA :D

Jag är EXAKT likadan! Det stör mig så mycket när någon smaskar eller det ljudet när dom sväljer vattnet. Min pappa är värst, men när jag säger till honom så blir han arg och alla tycker jag är så petig. Men jag kan ju inte sluta tänka på det. Usch, det stör mig så mycket att jag ibland knappt kan äta. Är det normalt eller?

Hahaha skönt att höra att fler avskyr smaskljud! Det är det absolut värsta som finns, utan att överdriva!

oh shit va bra att jag inte e ensam om att nån smaskar elr låter, jag kan inte sitta still eller så heller det e så sjukt störande :o

Åh, jag hatar också när någon smaskar, tuggar högt (så att tänderna slås ihop typ..) eller dricker så att det låter! Haha vilka problem man kan ha egentligen..

Jag är precis likadan när det gäller punkt 2, 4 och 5. Jag gråter väldigt enkelt, men aldrig så andra ser det, och håller jag på att börja gråta när någon ser så går jag långt därifrån så ingen hittar mig tills jag gråtit klart och då kan jag gå tillbaka.

Jag har också ett fantastiskt bildminne. Jag ser allt i bilder och har därför också väldigt enkelt på prov. Jag behöver bara titta på sidan en gång och sen leta fram den i minnet sen och se vad det står precis. Ganska händigt faktiskt ^^

Jag säger också alltid Ja. Om något ska göras, om någon behöver hjälp med ngt, jag säger alltid ja för att vara snäll. Jag vet inte, vi kanske helt enkelt inte är några osjälviska personer. Det värsta med att jag är sån är nog att jag ger bort pengar till allt och alla, eller iaf om någon frågar om man har en krona i skolan så Javisst, här. Typ. Det är ganska kasst faktiskt ;/

Jag är tvärtom, blir tokig av folk som påpekar att det låter när man äter! Är uppvuxen med en lilla syster som påpekar minsta ljud hon hör när man äter.

Det är också otroligt irriterande! Haha ;D

Haha du beskrev just mig!

Jag fixar verkligen itne folk som låter! Det går inte!



Och jag har stenkoll på vad folk har på sig, och lägger oftast märke till skorna först, eftersom jag tkr skor säger en hel del om människan haha



Skönt att höra att man itne är ensam :P

Tycker du inte det är hemskt att höra dig själv svälja då? x)

Jo därför har jag tränat på att inte låta ;) haha

Jösses - jag har hittat min själsfrände. Det finns fan i mig inget jag HATAR mer än när människor smaskar! Därför är jag alltid på dåligt humör de morgonar då jag äter frukost samtidigt som pappa - the royal Smasker...

Jag känner verkligen igen mig på de två första! :)

tack godegud att jag inte är den enda som verkligen avskyr när folk smaskar... jag får också ångest (eller vad man ska kalla det jag vet inte) om någon har en riktigt prasslig jacka och personen står å rör sig t.ex hackigt eller hela tiden, för det verkligen kryper i mig även då

Vad intressant dina inlägg verkar vara! kommer definitivt läsa dina poster igen! =) Hoppas du har en rolig dag =P