En bra tränare ska kunna plocka fram det bästa hos mig och hästen genom konstruktiv kritik och självklart beröm. Tränaren ska vara ödmjuk, noggrann och ärlig. Med ärlig menar jag att varken överdiva eller gå till underdrift. Jag klarar inte av daltande tränare där det ekar "braaaaaa" i hela ridhuset, när övningen inte alls var bra gjord, eller de som aldrig är nöjda och inte ger bröm när man presterar så bra man kan just för stunden.
Jag gillar tränare som är konkreta, det vill säga kommer fram och rättar till skänkel, hand eller annat som behöver rättas till för att det ska bli korrekt. Det är viktigt att tränaren själv är väldigt kunnig och rider aktivt/har ridit aktivt länge för att själv kunna sätta ord på känslan och ge en så bra beskrivning som möjligt till en lösning på problemet. En av de allra viktigaste sakerna är också att en tränare ska kunna anpassa sin undervisningemetod till varje ekipage!

Jag och Claudia under en träning för Susanne i december.

Jag vet precis hur jag vill att min tränare ska vara och jag vill få "aha-upplevelser" under träningen som man sedan kan jobba vidare på när inte tränaren finns där. Jag har även råkat ut för träningar som är riktiga skräckexempel. Detta var nästan precis när jag fått Claudia och tränaren blev tokig på mig för att jag inte lyckades med det h*n ville, och på Claudia för att hon aldrig gav sig. Tränaren satt själv upp men istället för att lösa problemet genom ridning pressade han ner henne i form och piskade henne med spöt, vilket resulterade i en sönderdragen mungipa som blödde och cirka 10 svullna piskrapp på rumpan. Tränaren som gjorde detta är en av Sveriges mest erkända tränare och domare, och dit jag vill komma är att bara för att tränaren enligt andra ska vara bra måste man se vad som passar sig och hästen, för en tränare som inte kan anpassa sig utan istället tar till våld är ingen bra tränare. Nu är det mer än två årsedan detta hände och jag ångrar än idag att jag inte anmälde händelsen, men jag var bara en liten "skitunge" som det gick att skratta bort, och om jag har ångest för detta idag! Jag var bokstavligen livrädd och vågade inte öppna munnen utan stod bara med tårar i ögonen. Så får det inte gå till!! Utöver detta har jag råkat ut för tränare som konstans gallskrikit åt mig under hela träningen om hur kass min ponny är och att det aldrig skulle bli något av oss, det kändes ... givande. Hade en liknande situation uppstått idag hade jag suttit av hästen och lämnat ridhuset.

Det vanligaste är en tränare som står i ridhuset och instruerar med rösten vilket funkar för de flesta av oss. Men att involvera så många sinnen som möjligt gör att vi lättare lär oss och tar till oss kunskap. Vissa har svårt för att ta in information från genomgångar i skolan och lär sig bättre genom att läsa själva, och tvärtom. Visste ni att vi tar in informationen 90 % bättre om vi får lyssna, se och läsa samtidigt? Detta tycker jag är något man bör fundera över, hur ska man öka inlärningsförmågan hos ryttaren? Att själv sätta ord på sin ridning glömmer många, hur gick det, hur kändes det, vad gjorde jag bra, vad bör jag träna mer på? Många skyller oftast på hästen när det går dåligt, hästen var spänd där och gjorde si eller så, men problemet ligger nästan alltid hos ryttaren. Vi är ofta orsaken till hästens stelhet/spändhet och därför är det lika viktigt att vara medveten om sin egen avspänning/spänning som hästens.

Något som verkligen hjälper är att filma träningar och ridpass. Jag ber någon filma väldigt ofta för att se hur bra känslan stämmer överrens med det ögat ser. Det är även lättare att se sina brister och sina starka sidor om man får det visat för sig, och på så sätt blir det enklare att förbättra sig. Olater gör man per automatik och dessa känner vi oftast inte av, att då bli påmind och se dem på film hjälper mycket psykiskt. Att se andra rida och tävla är också nyttigt, peppande och ibland kanske man känner igen sig i någon annans problem.

Nu utökade jag själva tränarämnet lite och spånade vidare. En bra tränare kan visa vägen, men inte göra "saken" åt oss och det är en konst i sig för tränaren att lära känna sin elev och veta när man ska göra och säga vad.

Vad är era åsikter angående hur en bra tränare är? Har ni tankebanor liknande mina eller helt andra? Det skulle vara interssant att veta, och vill ni får ni gärna skriva vad ni tycker om inlägg som detta. Jag brukar inte skriva på ett sånt här sätt men det kanske uppskattas? :D

ta igen era HOT or NOT( !!!) varför slutade ni med det? :)

Ja, Jag håller med;)

Håller verkligen med!!!!!!

Jag måste hissa min hopptränare! Helt underbar och otroligt skicklig! Konkret, noggrann (men inte på bagateller)och lugn (även om man kravlar omkring i ridhusgruset någon gång). Det märks att han kan och under alla har jag tränat för honom har han inte upprepat en enda träning en gång. Alltid nya idéer och alltid säker på sin sak. Jag tror jag har sveriges bästa hopptränare :D

Verkligen jättebra inlägg! Du skriver bra! xP Håller med dig, och jag har en väldigt bra hopptränare(fast jag är dressyrryttare, men tränar lite hoppning oxå) Han pratar alltid med oss elever efter träningen å frågar, hur det har gått idag å så..vad vi tyckte, å så säger han vad han tyckte å typ a..jättebra faktiskt! xP Då får man tänka till lite på vad man faktiskt har suttit å gjort i en timmes tid nu, alltså vad vi gjorde på träningen =P

tycker det var ett bra inlägg du skrev! det är lätt att som liten se upp till alla andra som är äldre, tror att de vet o kan bättre o inte våga säga till. vet liknande händelser som du beskrev där tränaren suttit upp på en liten ponny o piskat den o barnet blev helt förskräckt men trodde att man skulle göra så, det var ju en vuxen, så då måste det ju vara rätt... huuuu så hemskt :(

jag har haft turen att rida för en underbar dressyrtränare i många år! :D hon kunde förklara samma sak på tio olika sätt minst! förstod man inte första gången så gjorde man det andra eller tredje, kanonbra :)

hon bjöd på sej själv, ritade, sprang själv runt, visade på konkreta sätt hur hon menade. hon utgick väldigt mkt från hästens kropp när hon förklarade, pekade på nackkotor o pratade om rygg o magmuskler o allt möjligt. varje lektion var lixom så mkt mer än bara en lektion :)

oj vad långt, sorry :P

Sådana inlägg är bra, mer såna! :) Och jag håller nog faktiskt med dig helt haha :p

Jag tycker som du när det kommer till tränare! Klara inte av sånna som mesar & berömmer när man inte förtjänat det...



Min nuvarande hopptränare (och även min chef) är världens bästa! Hon är grym på att förklara så man förstår & är en sjukt duktig ryttare. Har jag hoppat en runda frågar hon alltid "Hur kändes det?" så får jag svara på hur jag upplevde rundan sen kan hon komma med något tips om hur jag ska göra nästa gång :) Det finns ju alltid något att förbättra ;)

Intressant inlägg, så sant !! :)

Jag håller med i det mesta och tror att man själv måste gilla tränaren och vilja vara duktig för henne/honom! :)

kan ni inte ha en liiite roligare bloggdesign? det är supertråkigt färger & sånt :/ men rolig blogg annars ofc!!

Det är så coolt med tjejer som rider, min flickvän gjorde det förut.

Spana in min och min flickväns nyöppnade blogg, Eastwest.blogg.se

minst sagt GRYMT inlägg ingrid, precis vad jag behövde läsa just nu! tack! :)

skitbra inlägg!

Jag har en VÄLDIGT svår häst jag tävlar i hoppning,jag har tränat för två personer och de försökte konstant att jag skulle hålla i henne.Men det GÅR inte.Det är bara ryttaren som sitter på som vet hur svårt det är,en tränare ska kunna tänka och inte bara säga.Hur duktig man än är,finns det alltid någon häst man inte klarar av.

Sen dagen efter på en av hoppträningarna jag var på så stog hopptränarna mest och skrattade då min ponny får upp en 180 fart,som man bara inte kan låta bli att skratta åt!

tycker detta var ett jättebra inlägg. asså jag vill ha en tränare som är ärlig! Den ska berömma när det går bra, och rätta när det går galet. :)

Eftesom jag inte har ngn egen häst så kommer jag inte iväg och tränar så ofta som jag velat. Jag är heller inte helt säker om vad jag vill ha hos en tränare, sätta ord på det menar jag.

Jag har dock en tränare som jag har ridit för 4 gånger med helt olika hästar. Hon är tydlig, konkret, är tyska och är väldigt disiplinerad. "Gör du såhär händer detta." "Det är dit du ska och för att komma dit ska du göra såhär." Hon är duktig på att förklara och säger till så fort det blir rätt och påpekar när jag ska känna efter eller vilken känsla jag ska leta efter. Dessutom fortsätter hon vara "allvarlig" när jag klantar mig eller tramsar eller tappar hästen.

Men sen har jag haft väldigt bra lärare på skolan som bara skakat på huvudet när jag glömmer att rida, skrattar åt mig när jag håller på att studsa av hästen för att jag skrattar så mkt.

Vad jag vill ha i en tränare känns det som beror mkt på vad för häst jag rider, vad våra problem är osv osv. Dessutom am I a strong beliver that everyone can teach you something. Även om ridpasset inte är det bästa så finns det nog alltid ngt man lärt sig eller fått en tankeställare. Än har jag inte ridit för ngn tränare, även om tränare i fråga inte var jättebra, som inte kommit med ngt bidrag hur litet det än må varit.

okej, långt tråkigt inlägg, men jaja :P

håller med från topp till tå! en tränar som både jag och min förra häst tränade för var Jan Schöneman, en legend, om jag får säga! (A) en tränare tycker jag även ska kunna vara "tyst" ibland och inte behöva prata hela tiden om det inte är något såklart. :)

har också ett skräckexempel som hänt mig med en tränare. Det var när jag fortfarande tränade Tage i hoppning, för min dåvarande tränare. Tage är väldigt osäker, så han nitade på ett hinder och jag flög av. Tränaren tog då en långpiska och piskade Tage säkert 5-10 ggr i rumpan. Jag var för chockad för att kunna göra något tyvärr(och "ung och osäker").



Idag skulle jag ALDRIG kunna rida för henne igen, speciellt inte eftersom hon tvingade på mig att rida med graman dessutom(vid hoppning på 110hinder), vilket inte passade hästen(och jag tycker inte att någon ska rida med det).

http://swedishdressage.blogg.se

helt rätt

HEJHEEJ, sötiis! :D

Jag har en frågestund på bloggen, den är lite annorlunda och jag kallar den 5questions! <3 Om du skriver en av dom fem bäästa frågorna blir du länkad i ett video klipp!!<333

Kolla länken ;)

http://numberten.blogg.se/2011/march/5questions-3.html#comment

Håller med dig helt i hur en tränare ska vara :) Sen ska tränaren kunna ha humor också, fast veta exakt när det är läge att slänga ur sig en rolig sak, det får lix inte bli för mycket skämt och skoj såklart!

jag vill själv ha en tränare som inte säger vad som är bra för det vet jag redan jag vill höra samma "skit" hela tiden. tittar jag ner vill jag höra det hela tiden för då blir jag lite arg och rider bättre!

Det är bara efter ridpasset jag vill höra dom bra sakerna!:)

Jag vill ha en tränare med lite humor, men som är sträng och tjatar heeeela tiden :)

Hur ser era sadelkammare ut? :) Vore roligt om ni kunde visa i bilder.

jag rider på ridskola, för två olika lärare, och jag förstår ungeför vad du menar.

på måndagarna rider jag för min ena lärare, hon är lugn, nogrann och tydlig i vad hon menar. jag är nybörjare, och hon är duktig på att förklara vad och hur jag ska göra sakerna. när man lyckas med nånting ger hon tips på hur man ska göra det bättre nästa gång.



på tisdagarna rider jag för en annan, hon är duktig, men blir lätt irriterad och är inte så bra på att förklara. Hon säger lixom en sak och sen tror hon att man ska veta det, även om man kanske aldrig har hört det förut.

Om det är något man ska ändra på eller göra, kanske har man en jobbig häst som inte vill komma fram i trav eller något, då säger hon bara "tryck mer med benen emma!", sen kollar hon någon annan, och ser inte efter om man får hästen att trava eller inte. ser hon sen att man fortfarande skrittar säger hon typ "men emma, vad gör vi ska trava" och sen brukar hon smacka igång hästen.



om min andra lärare ser att man har problem med hästen, säger hon vad man ska göra och sen kollar hon hur det går, funkar det inte berättar hon liksom nogrannare vad man ska göra, eller kommer med en annan idé, t.ex "såå, o ja, tryck lite håradre med benen, kom igen nu, ja se du kan ju! ja och se till att han inte travar allt för fort nu, ge och ta, ge och ta, nej skänklarna!, han får inte sakta av!"



det är kanske inte så stor skillnad egentligen, men man märker ändå av jätte mycket när man rider, det är liksom mycket roligare att rida på måndagarna. ;)

Mycket bra inlägg, tycker du har rätt i det du skriver. Jag undrar bara när dagens ras kommer upp? Islandshäst var det ju den här gången och det vore kul att se om min pojk kom med! :)

Sjuuuukt bra inlägg :D fler sånna här inlägg enligt mig!

Oh, jag älskar sådana här inlägg!! :D Linn som "deldriver" teamsl lägger ofta upp sådant här och det är jätteroligt att få se saker ur lite andra perspektiv om du förstår, lite andra åsikter och funderingar helt enkelt.

Jag rider för en klockren dressyrtränare. Han säger inte mycket och han ser alltid lite bitter ut, men som han lär ut! Minsta minsta minsta lilla sak som inte funkar (typ; det här GÅR VERKLIGEN INTE), så säger han en liten, alltid klockren, sak och så vips så faller allt på plats och hästen är perfekt igen. Alltid samma sak! Vad det än är, han säger en liten sak man ska göra, funkar det inte berättar han genast varför och vad jag just nu håller på med, och vad jag ska göra istället. Han är GRYM! Sedan är han alltid väldigt väldigt noga med grunden, funkar inte den funkar ingenting annat och en hel termin tvingade han mig att rida perfekt takt och rytm i alla gångarter innan vi fick börja TRÄNA utöver grunderna ;) Men nu sitter det i ryggmärgen och vad och var jag än rider rider jag alltid takten och rytmen utav mig själv, haha.. Som sagt, grym gubbe!

Häls Sofia

Bra inlägg! :D

Håller med dig om vad en bra tränare är. Jag rider på ridskola, fast en väldigt väldigt liten, jag rider i den enda ridskolegruppen som är på 4 personer och vi har 2 ridlärare. Men på helger brukar jag även rida privat för en dem. Hon är så himlans bra, hon ser verkligen vad som behöver rättas till. Hon är tränare i CR och vet (som säkert många andra) precis hur någonting i ens egen kropp kan påverka hästen. Därför brukar jag ofta få göra olika övningar för att hitta känslan, hon t.ex duttar med en planka under foten och så ska man säga vart det känns i benet för att få kroppsmedvetenheten och mycket mycket mer. Skulle aldrig byta ut henne mot någon annan tränare. Hon berömmer när man gör något bra, fast självklart inte överdrivet. Men om man själv är lite loj, på andra tankar eller inte koncentrerar sig säger hon ifrån, och upprepar ofta vad det är man ska göra. Ja, hon är väldigt bra :)

Jättebra inlägg för det första! :)

Jag har råkat ut för precis samma sak som du har. Jag rider en 22 år gammal ridskoleponny som jag även tävlar i dressyr, har just slutat tävla henne i hoppning pga att hon har blivit blind på ena ögat och vägrar inne på tävlingsbanan. Hoppar dock upp till 1 m hemma fortfarande utan problem!

Hon är en otroligt känslig ponny som tar lååååång tid att lära känna. Jag tänker inte säga att hon är som Claudia för det vet jag ju inte haha, men precis som Claudia så har hon tagit lång tid för mig att bemästra!

Jag har haft så många tränare som har blivit frustrerade över att min lilla ponny inte har velat samarbeta. Hon har ett extremt temperament och ibland vill hon inte alls och backar hela lektionen! Då har de antingen jagat henne med piska, suttit upp och tvingat fram henne, slitit i henne osv osv. Jag har dock inte kunnat göra något eftersom hon inte är min egen häst och alla ridlärare har jobbat på ridskolan, så jag trodde att det var ett korrekt beteende!

Tills jag fick min nuvarande tränare. Hon är en riktig veteran inom ridning, har en egen häst som hon tävlar MSV B med och har varit ridlärare i 30 år! Hon vet precis hur hon ska göra för att både jag och ponnyn ska förstå och hon är så tålmodig men samtidigt speciell och lite butter, hehe! Svårdefinerad helt enkelt.

Är det "J" du menar som du träna för som är idioten?



Har i så fall också varit med om det med min tyska ponny, och du kan ju tänka dig vad min envisa tyska fick stryk för hon var så hård i skallen , men efter det passet så våga hon inte göra en knyst orka inte ens kolla efter sin bästa kompis som hon alltid gör. Man får ju självklart somn man vill , men hästen kommer ju aldrig lita på en och man får ju aldrig en relation till hästen, men vissa tycker väl det inte spelar roll när man ändå bara tävlar dom -.-

Tyvärr var jag bara 14 år och visste ju inte så mycket om hur tävlingvärlden och var själv lite rädd för henne till en början, men som du också sa hade de hänt i dag hade jag nog stått och piskat tränaren i fråga istället ;)

Vet hur du menar. För lite över ett år sedan red jag för en ny tränare. Jag var ganska oerfaren och väldigt mycket nybörjare. Det första h*n sa när jag kom var "Jaha, här har vi mycket att arbeta på ser jag".. Man blev väldigt självsäker måste jag säga!

Jag började gråta på vägen hem sen.



Har också ridit för en tränare som var lite "hyper". Om det gick för fört skrek h*n "halvhalt, halvhalt, halvhalt" i en gäll röst. Bra att få smått panik vid nybörjare, way to go!



Nu har jag 2 JÄTTEBRA tränare. En hopp/dresyrtränare, han är väldigt pedagogisk. Jag gillar han för att han är lugn och förklarar väldigt bra. Vissa tycker han är mesig för att han säger bra lite för ofta men oftast säger han "Det var bättre men...." och sen när man gör helt rätt så säger han bra:) Sånna tränare gillar jag:)



Sen har vi min dressyrtränare (bara inom dressyren alltså^^) har tränat för henne i 1 år och har utvecklats så himla mycket, hon är bara bäst! Hon är också sån som förklarar väldigt bra:D Pedagogisk!

Jag hatar tränare som tror att de vet allt om hästen efter bara en blick! Skenet kan ju bedra och det finns ju en anledning för att man tränar, man vill bli bättre eller så har man kanske stora problem men det betyder ju inte att man vill höra att ens häst är dum, ful etc.



man borde inte få vara tränare då!!

det ett plus är när tränaren kan säga till när det går bra eller dåligt! vågar att ge beröm så att jag får mer självförtroende kan dom detta så är jag inte så kinkig, det ska går bra och gör det de så kan jag anpassa mig efter personligheter!



Bra inlägg!

jag tycker att en bra tränare ska kunna förklara så att man förstår och berömmer mycket. Min ridlärare/ tränare berömmer inte så mycket men jag har haft andra som berömmer och lär en på bra sätt. det är mycket bättre en änn som knappt berömmer och lär ut så man knappt fattar hur man ska göra!

Jag har en helt underbar tränare! Jag har ridit för henne sen jag var i 12 års åldern, (är nu 19).

Hon ser vad hästen klarar av och vad ryttaren klarar av. Hon är supper noga med sitsen och att RYTTAREN gör rätt. Hon har förklarat för mig från första början att om ryttaren gör rätt så gö hästen rätt!

Jag har henne både i dressyr och i hoppning och hon är underbar!

Hon kommer fram och trycker ner hälarna och kramar om handen. När hono instruerar så visar hon med hela kroppen! ibland LÄGGER hon sig på masken bara för att förklara en grej.



HEEELT underbar tränare!

Awesome, fler sånnahär inlägg.

En tränare ska verkligen som du säger kunna anpassa sig efter hästen och dess dagsform, och kunna vara allvarlig och ge kritik när det behövs, men även kunna berömma när man gör något bra! Jag avskyr tränare som är mesiga.

väldigt bra inlägg, håller verkligen med dig! :)

Yep, håller med dig, och har även haft turen att hitta en tränare som är guld värd! Skulle inte byta honom mot någon haha:D

jag tänker främst på dessa två saker när jag konstaterar om tränaren är bra,

"där kunskapen tar slut tar våldet vid" och så ska man märka skillnad på hästen efter max 3 lektioner.

stämmer den första in men inte den andra så är det bara att kasta bort den tränaren och prova en annan.

två "grundregler" enligt mig ;)

Du har så rätt! Själv har jag en av mina nära vänner som tränare och det finns dagar när jag förstått varför sådant är så himla jobbigt! Vi har väldigt lätt att hamna i ignorans av varandra när vi ex. bråkat och hon har tyvärr svårt att skilja på marken och när vi har träning, men så kan det väl gå när man umgås dagligen? ;) Sedan är hon så sjukt grym och kan verkligen öka både känsla och självförtroende på minuter så, jag klagar verkligen inte! Hon är kanon :)

Jag håller med dig! till 100 % Men u är ju min tränare en av mina bästa kompisar men det spelar inte så stor roll :P Men iaf så kan jag inte ha en tränare som INTE säger till när jag gör något tokigt! Den måste säga till och får gärna komma fram och visa hur/vad/när jag ska göra saker och ting :D Om ni/du tycker det lät konstigt att min bästa vän är min tränare så vill jag bara förtydliga:

Hon är 20 år och har tävlat dressyr ända upp till Msv....(nånting, kommer inte ihåg :P)



//Cornelia

Jag tycker att detta var ett väldigt bra inlägg, tycker att du och gärna Linn kunde skriva vad ni tycker om annat än utrustning, blir ofta mycket med det. Men detta var intressant att läsa!



Jag tycker att en bra tränare är allt det där du sa + att han/hon måste vara väldigt bra på att förklara eller på annat sätt visa vad den menar. Annars hjälper det inte hur mycket den än kan.

Har också varit med om en hemsk tränare. Det var en gästtränare som kom till ridskolan och jag var med på favoritponnyn som var lite osäker i hoppning och vägrade eller sprang förbi hindrena.

Jag var liten och inte tillräckligt duktig för att få honom att hoppa så högt som vi gjorde.

Ju mer han vägrade desto mer irriterad blev tränaren och till slut ryckte hon tag i ena tygeln, tog mitt spö av mig och piskade upp min häst medan jag satt på, samtidigt som hon ryckte honom i munnen. Allt detta precis framför ett hinder.

Men jag var såklart för liten för att göra något och kom tillbaka nästa dag bara för att uppleva exakt samma sak igen.



Sorry för lång kommentar, kände bara för att dela med mig ;)

superbra inlägg måste jag först och främst säga! sen så håller jag med dig om näst intill allt du skrev, för det är så sant. För det är just så som du beskrev och berättade, det är så en bra tränare ÄR.

mera såna här inlägg vill jag se, det är alltid kul och läsa :)

Hej! Ett mycket bra inlägg! Fy vilken hemsk tränare som du red för.. Jag har tyvärr inte tränat för så många tränare..

En fråga! kan du ge tips på vart man kan köpa ett sådant pannband claudia ha på inlägget innan detta? :) ( vart man kan beställa)

KRAM!

Mycket bra inlägg! :)

Mycket bra inlägg! :)

frågestund på bloggen http://nixxiiz.blogg.se :D

Jag har genom åren ridit för många olika ridlärare och har märkt hur otroligt olika man kan göra som en ridlärare : )

Jag har märkt att de jag har gillat mest, som varit bäst, och lärt mig mest genom tiderna är de som är jättestränga och belönar endast när man är värd det.

Jag har fyra stycken som verkligen byggt upp min ridning och hästhantering till den den är idag.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om dessa! : ) Linn har ridit för en utav dem (Ubbe) och jag tror hon vet vad jag talar om ^^ Han är liksom en som: Gör det direkt! Inte ett steg för sent! Oj som jag har lärt mig att bli kvick i mina rörelser och tankar ^^ De andra har varit likadana. En utav dem...han sa så här: Gör du inte som jag säger så får du ta och sitta av och gå ut här ifrån! Det fick mig verkligen att fokusera och jag såg hur han log i smyg ; ) Av dessa fyra har jag också lärt mig tankesättet "Det går!" - för ingen av dem har trott på mig när jag sagt " Det går inte " och det gjorde de ju helt rätt i! ^^ Med vilja går allt : )

Gillar också ridlärare som vågar gå fram till ekipaget och ta tag i tyglarna tex och visa så häär ska du göra eller ta tag i benen o lägga rätt dom och visa. Det hjälper en massvis! : ) Så gör även jag när jag undervisar andra med deras hästar.



wohooo romaaan ;D

Har liknande erfarenheter som du både när det gäller dressyr- och hopptränare. Att de hellre tar till våld än att försöka lösa problemet. Säger samma sak som du med: aldrig att jag skulle tillåta det idag!

Jätte bra inlägg!

Jag hade en tränare när jag red ponny som funkade skit bra men sen när jag skaffade häst (unghäst) funkade det inte alls. Hon bara en teori och med det skulle det funka på alla hästar men inte på min. En gång jag red så blev min häst trött(hade inte fått upp konditionen) och då red jag i över en timme för hon stannade i ena hörnet och då kom tränare och la på långpisken och då blev min häst rädd och det hjälpte inte alls. Efter det tränade jag för en annan som jag inte tränat för innan och det enda hon ville va att få hästen fram för skänklen för min häst vill liksom inte för hon va så hårt tillbaka dragen typ och nu funkar hon skit bra och tränare e helt underbar tittar liksom på vad vi kan göra just i dag. den första tränaren sa också att vi inte va redo för att tävla. Men med en unghäst kan man ju inte sitta och rida rida rida hela tiden i ett ridhus utan måste ju ut och kolla på saker. Jag tävlar inte min häst för att vinna i första taget utan för att hon ska komma ut och få kola på saker och nu för två helger sen när vi tävlade blev jag förvånad över henne hon gick skit fint och blev inte rädd för något. tack för en bra blogg!

Är sussane susane Åberg?

Usch jag vad hemskt med tränaren som hoppade upp och slog Claudia:( Jag har själv en hemsk tränarupplevelse, I konfirmationspresent fick jag att jag och min då 4-åriga ponny skulle få träna 2 dagar i sträck en helg för en känd svensk hoppryttare, jag var verkligen jätteglad och trodde naturligtvis att träningen skulle anpassas efter var vi var just då, men inte. Först red vi fram i ca. 45min, sen satte tränaren upp en bana på ca. 20 hinder, och kanske 25 språng, på 120cm, har jag hade hoppat ca. 70cm med min 4-åring tidigare (liten C-ponny) vilket tränaren visste. Min ponny gjorde verkligen sitt bästa och kämpade sig igenom banan, trots att hon var trött efter framridningen. Jag minns att hon tvekade på en trippelbarr på 120, tränaren skrek bara att jag skulle piska henne, det var det enda tipset jag fick under hela träningspasset, Men vi tog oss iaf över trippelbarren utan våld, i slutet av banan fanns en grav med ett hinder över, min häst hade då aldrig hoppat en grav och tyckte det var sjukt läskigt, plus att hon redan var helt genomsvettig efter banan, jag tyckte att vi kunde visa henne graven först osv, ta det lugnt med en unghäst liksom, det tyckte inte han utan han skrek att jag skulle piska henne om och om igen, vilket jag inte gjorde, då går han fram till oss och tar mitt spö och slår min häst, sedan säger han att om jag inte gör som han säger kan jag lika gärna dra därifrån. jag fick över min häst, sen gick jag. Den jag tränade för var Svante Johansson, jag mår dåligt än idag när han rider in på scandinavium o alla jublar.

bra skrivet btw.

Kanske var dumt att skriva ut namnet på tränaren i kommentaren ovan, ta bort kommentaren isf, men det jag skrev är sant så folk har väl rätt av få veta hur deras idol ser på hur hästar ska hanteras..

Själv så behöver jag en tränare som kan påpeka fel och hjälpa till att rätta till dem på ett "snällt" sätt. Om det inte går bra när jag ska göra något så har jag lätt för att bli irriterad och om någon säger till mig lite mer bestämt och hårt blir jag lätt sur på den personen. Säger man till snällt lyssnar jag bättre och blir lugnare. :P

Måste du sitta så jävla bra?? xD

Kan man inte anmäla det nu?

Usch, vilken hemsk tränare. <3

Anne Persson är bra :D

Jättebra inlägg Ingrid, det enda som saknas på Dressyrmupparna nu är inlägg som det här lite oftare!